Sleepless

Jag tvättar just nu och varje gång jag går ut ur tvättstugan är jag livrädd över att jag ska ha tappat nycklarna därinne och att jag ska hinna stänga dörren in dit innan jag upptäcker det. För då blir det krångligt, jag vet inte ens vad man gör då. Då kommer man ju inte in i tvättstugan. Vem ringer man? Jag måste hela tiden kolla i byxfickan och liksom hålla hårt i nyckeln när jag går ut därifrån och känna efter minst tio gånger innan jag helt stänger dörren och går upp.
Det är jobbigt med ångest.

Jag hade velat ha solsken ute, men det är grått och trist. När jag har hängt upp den andra omgången tvätt i torkskåpet tänker jag ta en jättelåååång dusch.
Det känns som att jag har haft en del intressanta drömmar inatt. Och förut när jag tittade på Sleepless in Seattle såg jag ett leende framför mig, inte mitt egna och ett leende jag inte sett på nästan ett år. Förutom på något enstaka kort. Det är läskigt hur vissa grejer klistrar sig fast på näthinnan.