Ibland händer det saker som sätter ens värld i gungning och allt omkring känns så futtigt. Alla problem är som sandkorn i öknen, ingenting värt. Och det som hade högsta prioritet dagen innan har helt plötsligt fått lägsta prioritet. Men ändå måste världen gå på som vanligt. För ingenting hindrar världen från dess livsrytm. För som Voltaire säger, vi är ju alla bara brickor. Om en bricka faller så händer ingenting.
Och som vi sa på Kultur - och idéhistorian idag, dagens samhälle är designat för det liv vi lever. I stress och framtidshets.
"Kan vi inte bara låtsas att han är dum i huvudet?"
"Ja, men det är ju ingen långsiktig lösning"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar