Har ni någon gång tänkt; vad skönt att jag är jag?
Den tanken har jag tänkt idag. Nästan hela dagen har jag tänkt det. Och det är inte för att jag på något sätt skulle ha känt mig som SuperWoman idag, för det har jag då rakt inte gjort. Utan det är mer för att om inte jag varit jag, då hade någon annan varit jag och då hade jag kanske behövt umgås med mig. Klart att jag umgås med mig nu, det är ju rätt svårt att undvika, men om jag inte varit jag, hade jag behövt lyssna på alla mina jobbiga kommentarer, skratta åt mina dåliga skämt och ännu värre, om jag inte varit jag utan varit en kille hade jag ju kunnat dejta mig eller snäppet värre, varit min pojkvän.
Vad invecklat det stycket blev! Smarta människor kanske på något sätt fick ur syftet med det hela, ni mindre lyckligt lottade kanske är väldigt nyfikna och ni nonchalanta irriterar er kanske bara och skiter fullständigt i vad som menas. Eller nått, allvarligt talat, jag vet inte =) Kanske är det jag som skiter fullständigt i det.
Orden bara cirkulerar i hjärnan och jag vill skriva en dikt. Och läsa sisådär hundratjugofemtusen böcker. Men gymnasiet tar tid och kraft.
Jag är så glad över all positiv respons som jag fått på mina senaste dikter nu de senaste dagarna!
idag är jag tvärtom =)
Vilket blaha-inlägg...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar