Åt helvete med Jante

Åt helvete med Jantelagen! Detta hemska motto som vi svenskar lever efter.
Du ska inte tro att du är något. Nehe? Och varför inte? Om jag får fråga. Och fråga, det får jag förstås. Varför i hela världen får man inte vara stolt över sig själv? Jag menar, en läkare som forskar om cancer, ska inte han få vara stolt över vad han åstadkommit? Eller den där blonda lilla tjejen i sjuan som har så svårt för matte och som fick G på provet hon bävat så för. Ska inte hon vara stolt? Varför får man inte vara stolt? Varför får man inte tro att man är något?
Visst, skrytiga, odrägliga och malliga människor. De är jobbiga. Men det är också jobbigt med folk som hela tiden rackar ner på sig själva och aldrig kan erkänna att jag var bra den här gången. Det här har jag gjort bra. Man måste tillåta sig själv att vara stolt, visst, med måtta, men allt ska ju göras med måtta. Men man måste få lära sig hur stolthet känns och då ska ingen komma och förstöra. Ingen ska komma och genast trycka ner denna människa som känner ett sting av stolthet inom sig. Ingen!
Så åt helvete med Jante! Say it loud and be proud!

Sedan när jag ändå är aggressiv. Så tycker jag att alla vi avundsjuka människor borde rycka oss i kragen. Vad är det för mening med att vara avundsjuk och sukta efter allt som de andra har och som vi själva aldrig kommer att få? What's the point? Istället måste vi börja uppskatta allt det vackra och bra som vi själva är ägare till. Det är svårt i början, ja, såklart, för om livet var lätt skulle vi inte ta oss ur döda härifrån. Livet är ingen vals i vit klänning på ett nypolerat trägolv. Inte hela livet rakt igenom. Ibland snubblar vi och faller. Men det gäller att kravla sig upp. Vi måste börja titta oss i spegeln och titta på våra underbara ansikten och titta djupare. Titta på våra fantastiska personligheter och egenskaper. Vi måste börja älska oss själva mer och mer och mer. För när vi älskar oss själva, då kan vi också sprida mer kärlek till andra. Och en värld med kärlek, ja, det är en glad och lycklig värld. Vill vi inte alla leva i en glad och lycklig värld? Den som inte vill, den kan ju säga till. För tåget stannar snart och den får jättegärna kliva av vid nästa hållplats medan vi andra sitter kvar där på tåget med våra korvsmörgåsar. Kanske vi gör som Lotta och klistrar fast korven på tågfönstret, kanske vi äter upp den. Vad som händer med korven är oväsentligt. Det väsentliga är att vi sitter kvar på det där jävla tåget som är smockat med glada och kärleksfulla människor. Medan de sura, negativa och avundsjuka människorna står kvar på perrongen i ösregn med stripigt hår.
Vi måste lära oss att bli glada för andra människor. Vi måste leva som vi lär och vi måste lära bra.

Nu är det slut på min kvällsfilosofi. Jag ska gå och lägga mig i sängen, jag känner mig inte helt frisk, och vänta på att min lilla grabb ringer. Grabb låter lite barnsligt, men samtidigt mysigt.
Och som slutkläm tänker jag avsluta med ett av världens roligaste ord.

Korv