måndag, november 5

Det är aldrig för sent

Idag ska jag till skolan. Om jag har lust att gå dit? Verkligen inte! Vad ska jag dit och göra? Ungefär så känns det. Jag börjar få svårt att dra slutsatsen gå till skolan - bra framtid. Det känns verkligen inte så! Jag vill inte till skolan. Jag vill fortsätta ha lov, jag vill bo hos min pojkvän igen för det var så fantastiskt, jag vill träffa mina vänner därnere mer och umgås med mina släktingar. Jag önskar mer än något annat att mina systrar vore här så att jag kunde umgås med dem just nu. Men det är omöjligt.
Men jag ska fira nyår därnere. Det är bestämt nu. Vet inte riktigt var, troligtvis hos morfar. Så att pojken min kan ut och festa loss ordentligt. Och jag nöjer mig så gärna med morfar. Det kommer bli jättemysigt där, var ett tag sedan jag firade där. Så det vore underbart! Då kan vi leka soffan, äta god mat och bara ha det underbart. Så som det alltid är där. Oavsett vilka andra som kommer dit. Hoppas att farmor och farfar är med i år och så lär det ju vara alla de gamla vanliga ansiktena. Kan hända att det låter lite tråkigt och slappt, men det är långt därifrån! Men kommer vara mycket hos pojken också, förstås! Kanske Göteborg med K och Syrran om jag har tur.

Jag vill inte dit!


Det är aldrig för sent att bättra sig.
Därför väntar jag ett tag till.

Inga kommentarer: