"Jag har inte alltid vetat att jag ska dö. Som barn trodde jag på Gud. En vit klädnad och två skinande vingar väntade på mig i himlens garderob. Jag ville spränga molnen. Jag låg utsträckt på mitt täcke med knäppta händer och hängav mig åt fröjderna på andra sidan. Ibland tänkte jag i sömnen: "Jag är död" och min vakna röst lovade mig evigheten. Dödens tystnad upptäckte jag med fasa. En sjöjungfru slutade andas vid havsstranden, för kärleken till en ung man hade hon gett upp sitt eviga liv och inget fanns kvar av henne utom litet vitt skum utan minne, utan röst. För att lugna ner mig tänkte jag: "Det är bara en saga."
Det var inte en saga. Det var jag som var sjöjungfrun."
(Mandarinerna av Simone de Beauvoir)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar