Idag åker jag tillbaka till lägenheten. Idag lämnar jag mina föräldrar och den här veckan då alldeles för mycket har hänt samtidigt som för lite. Men det har varit skönt att umgås med mina föräldrar, att mysa med hundarna och att träffa gamla vänner. Samtidigt som allting häruppe är minnen och står för något. En väg är inte bara en väg och en plats är så mycket mer än vad ögat ser. Överallt lurar tonårens första år och dess händelser. Och vissa minnen är påfrestande.
Nu ska jag och mamma åka in till stan och handla färdkost och sedan sätter jag mig på tåget. Eventuellt åker jag inte hem ikväll utan söker tillflykt hos PP. Jag saknar henne, så otroligt mycket och just nu är det bara henne jag vill träffa. En kram av henne vore guld värt och att få skratta loss med henne är nog vad jag behöver just nu. Och få se blåsipporna växa på den plats där jag växte upp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar