Jag hatar ord som är inbäddade i alkohol. Hur kan man ta de orden på allvar, även om de sägs på fullaste allvar? Det känns som att om de där orden inte kan komma när en människa är nykter, då ska de orden aldrig komma ut. Oavsett om de är sanning eller ej.
I sådana här situationer finns det inget som skulle vara omoraliskt, faktum är att det inte ens finns någon moral. Som Kant sade, för att moral ska finnas så måste det finnas en fri vilja, medvetenhet och en måttstock (absolut gott och absolut ont). Så när en person har druckit för mycket och vräker ur sig en massa så är det inte omoraliskt, men kanske obehagligt för mottagaren. Seriösa samtal och saker man menar, det tar man mod till sig och säger när man är nykter, eller så kniper man käft. För jag blir bara känslokall när någon häver ur sig grejer och är onykter. Oavsett om jag innerst inne känner en smula sorg för personen ifråga och det som kommer ut så blir jag ändå känslokall. För jag som är nykter, jag kommer att minnas precis allting och det är inte rättvist! Varför ska jag gå runt och spekulera om något som egentligen inte borde ha legat på mina axlar tillsammans med alkohol? Att dricka och öppna käften hör sällan ihop. Kan inte alla ha alkolås på sina telefoner?
Nu ska jag packa klart det sista och sedan spendera sista tiden här med PP innan jag sticker till bussen och tar tåget uppåt, mot föräldrarna. Fast först måste jag vänta på tåget i minst en timma, men det var det eller nästan missa tåget. Så då väntar jag hellre.
Hoppas alla får en bra dag! =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar