ner. Är detta ödets ironi, eller vad är det?Jag trodde faktiskt att våren var på väg här också. Och nu flög Saiva upp i knät på mig och slår med sina tassar runt omkring och nosar i hela ansiktet.
Igårkväll läste jag ut En sorts kärlek och jag grät när jag läste de sista sidorna. Det säger ganska mycket om boken. Å andra sidan har jag blivit mer blödig på sistone.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar