Jag läste en dikt en gång om att man aldrig skulle älska en poet. Jag tror att det ligger en hel del sanning i det. Jag generaliserar nu, men är inte en poets största kärlek, dess ord? Och jag vet inte vad andra tycker, men jag själv tycker att smärta och olycklig kärlek är de ämnen som skildras på de bästa sätten i dikter. Var kommer lycklig kärlek in där?
Det gör det inte. En komplex verklighet underlättar när fantasin tryter.
Älska aldrig en poet.
Samtidigt som en kär poet kan klä in sin kärlek i de mest fantastiska ord och det kan vara nog så smickrande. Men de blir oftast ändå rätt platta, såvida man inte är den utvalda och "offret" för dikten.
Älska aldrig en poet.
God natt.
1 kommentar:
Älska aldrig en poet, för en poet är alltid ärlig. Sexton år gammal skrev jag den dikten och den lever sitt liv än idag *skrattar*
Kul att den uppmärksammas i din blogg *ler*
Skicka en kommentar