Kall höstvind

Luften är så väldigt kall därute på gatan, utanför husets skyddande väggar. Där vinden kan piska hur den vill och där inget värmer förutom en röd halsduk. Och man andas in denna kalla, friska höstluften som är så annorlunda mot sommarens varma luft. Denna luften liksom följer med en in genom porten, uppför trapporna och in i lägenhetens mörker och den är som ett belägg på lungorna och gör det lite svårare att andas. Bröstkorgen känns kall invändigt men varm utvändigt.
Och när man sitter inne i lägenhetens mörker och andas krystat känner man känslan av hur det känns att gå genom löv på marken som prasslar under ens fötter som landar med lätta steg på den lövtäckta grunden.

Hösten är här, kära vänner och det känns som att tiden har gått så fort, så oändligt snabbt. Jag förstår inte ens var sommaren tog vägen. Jag skulle vilja springa efter sommaren, se var den har sitt gömställe och gömma mig hos den medan den kalla höstvinden drar fram och kyler ner ens lungor. Sedan skulle jag komma fram tills knopparna på träden börjar komma och hela världen är grön igen, åtminstone min värld.
Fast det är klart, så länge jag får ha min varma oboy ifred och mina mysiga stövlar och gosiga kläder och fantastiska filmer och jag får prassla med fötterna i löven så kan jag nog stå ut med att jag andas lite sämre än vanligt.