Ibland får jag en känsla av att jag aldrig mer kommer att känna mig riktigt hemma på något ställe. Det känns som att alla städer, alla platser till slut blir för små. Det duger till en början, men sen känns det för trångt och så måste man röra på sig. Som om jag resten av mitt liv kommer att leva ett kringflackande liv, lite här och lite där.
Det känns som om man hela tiden blickar framåt, var ska jag bo nästa gång? Var ska jag flytta? Istället för att försöka slå sig till ro.
Och när man känner såhär känner man sig vilsen och liten i sig själv. Alla människor vill ha ett hem. Och det har jag också, problemet är att jag inte vill bo i det hemmet resten av mitt liv. Jag vill söka mig ett eget liv och vara hemma där också.
Jag brukar trösta mig med att den dagen jag skaffar familj och bosätter mig någonstans så kommer jag att känna mig hemma. Om det blir så får framtiden utvisa, men det hjälper för stunden. Lite som ett plåster.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar