Bråk är inte bra. Jag avskyr bråk. Men ibland är det oundvikligt.
Som min mamma sa, det är inte nyttigt att leva i endast ett känslotillstånd. Man är inte i balans då. Man måste vara glad ibland, arg ibland, ledsen ibland. Först då är man i balans. Man är absolut inte i balans bara för att man skiner som en sol hela tiden, för att man tar all skit, låter allt passera och tillåter folk att bete sig hur man vill. Det är så jäkla obalanserat som det bara kan bli!
Äntligen helg! Veckorna flyger iväg, men helgerna går ännu snabbare. Ska det vara såhär? Är det såhär det ska kännas? Som att livet svischar förbi? Som att man ständigt jagar sig själv? När finns det tid till eftertanke och lycka? Alla pratar om att njuta av varje minut, men när ska man hinna med det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar