Varför är det så att när man ska önska sig något, då får man alltid blackout? Då är det helt plötsligt jättesvårt att komma på något man önskar sig. Men vanligtvis så kommer man på tusentals grejer man vill ha. Är det för att man kommer så nära sina önskningar, när någon frågar efter dem? För att det börjar brännas. Nu har man chansen att få något av det där man så hett önskar sig. Är det därför vi så att säga glömmer bort vad vi vill ha? För att vi har någon inbyggd mekanism som skyddar oss? Det kanske inte är bra att få allt man vill ha. För när man väl har fått allt, det kanske är då man blir olycklig och tom. Tom på nya önskningar. Har ni sett Glasblåsarens barn någon gång? Eller kanske läst boken? Boken är skriven av Maria Gripe i alla fall och filmen är regisserad av Anders Grönros och kom ut 1998. Hur som helst. Det finns en karaktär i den här sagan som får allt hon kommer på att önska sig. Hon är härskarinnan och härskaren gör allt för att uppfylla hennes önskningar. Man kan säga att det är vad han lever för. Men till slut tröttnar hon. Hon kommer inte på något mer att önska sig och hon mår bara dåligt. För att allt är uppfyllt och hon önskar inget mer. Hon har nästan önskat sig för mycket dessutom. Det var länge sen jag såg filmen och boken har jag dessvärre aldrig läst. Så jag vågar inte kommentera längre om härskarinnan och hennes önskningar. Jag vet bara att de åker ut och tittar på törnrosknoppar sen.
Hur som helst, så kanske det inte är meningen att vi ska få allt vad vi önskar oss.
Just för stunden önskar jag mig några saker:
Peter Lemarc Klassiker
Annapolis
New Moon
Crazy/Beautiful
Sportlov
Lön
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar