Ett liv kan avslutas så fort. I ena stunden skrattar du glatt och har hela livet framför dig. I den andra är allting över, allting är svart och ditt hjärta har slutat att slå.
En olycka sker så lätt. Jag tror nästan att det är lättare att hantera någons bortgång om man är lite förberedd, man vet vad som komma skall. Man har fler chanser att ta tillvara på. Men när någon drastiskt dras bort från en, då hade man ingen sista chans. Ens sista stund med personen kanske var över ett gräl.
Varje gång som döden gör sig påmind och man får se livets sårbarhet i vitögat, då lovar man sig alltid att man ska börja ta tillvara på livet, ta tillvara på alla chanser och utnyttja varje minut. Sluta upp med att oroa sig och änglsa sig för allting, att leva och ha kul, att våga saker inom rimliga gränser förstås.
I slutändan är man snart tillbaka i sitt vanliga rutinmönster, så fort tiden har rullat på. För det här med att lära sig av saker som går fel, det är inte riktigt mänsklighetens grej.
Livet är skört. Vi borde lära oss det. Vårda det ömt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar