När man väl gifter sig eller kilar stadigt med någon, och då menar jag jättestadigt, då tror inte jag att det nödvändigtvis behöver vara med den som man egentligen passar bäst med. Visst är det klart att man passar på ett eller annat sätt, annars vore det väl dumt. Men det kanske inte alltid är med ens själsfrände som man gängar sig. Man kanske faktiskt har olika åsikter ibland och man kanske faktiskt grälar ibland om helt jättelöjliga saker bara för att man tycker olika. Men på ett annat plan så passar man perfekt. Kanske man är gjorda för varandra på ett annat sätt. Ens näsa kanske passar in i den andres ögonvrå, ens händer kanske är skapta för att hålla varandra. Jag vet inte riktigt vad det kan vara. Men samtidigt som man passar ihop på det viset så kanske man avskyr hur den andra människan klär sig eller tycker att den har en konstig politisk åskådning. Kan man trots det ändå vara den andras rätta? Trots att det inte är som i sagorna när alla passar varandra till punkt och pricka.
Igår insåg jag en sak. Det är ingen jättestor grej, ingen viktig tanke som man senare kommer att förknippa med mig. Men hur elakt det är att inte ärligt säga till någon att man inte vill ha den personen som något annat än kompis, att man gått vidare eller hittat en ny och så vidare. Personen som borde få höra detta kanske mår dåligt om den får göra det, men då har den i alla fall chansen att gå vidare istället för att klänga sig fast. Jag ska byta taktik, ett tag var min taktik att "agera ointresserad så fattar de vinken". Hur taskigt är inte det? Istället för att på ett fint sätt säga sanningen. Hur mycket lidande sparar man inte då egentligen? Klart att den andra kanske blir ledsen, men jag själv skulle hellre höra sanningen och få en chans att gå vidare med mitt liv istället för att hänga efter som en liten svans, som man ändå bara blir irriterad på.
Och jag fattar inte ens varför jag påverkas av dina meningar. När du skriver att jag är det snyggaste du sett? Är det vad du uppriktigt menar eller är det 19-åringen i dig som pratar, den som du var sommaren som jag aldrig glömmer?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar