Ibland känner jag mig som Esmeralda när hon är instängd i Notre Dame. Liksom det där med att vilja vara fri, att det är en viktig känsla som gör att man mår bra. Man vill inte vara instängd bakom stenväggar, det mår ingen människa bra av. Det känns väldigt viktigt för mig, frihet, även om jag på sätt och vis kanske utnyttjar min frihet lite klent, så är den viktig för mig. Jag kan bli helt skärrad av vissa ordval och vissa händelser. Jag vet liksom inte riktigt hur jag ska agera och har lite av ett färdigt försvarstal klart, fixt och färdigt.
Vad är det egentligen som är så farligt med att våga fall? Att släppa på kontrollen.
Jo, man förlorar tryggheten. Även om det bara är en kort stund så är det en kort stund av panik och ångest.
-------------------------------------
Vi såg en film idag som heter Länge Leve Livet. Den handlade om rattfylleri. Hela ettan i princip satt samlad i aulan och tittade på den. Jag grät. Och jag är inte den typen som gråter till filmer och liknande saker. Men detta berörde. När mamman berättade om sin dotter som gjorde sig fin inför festen och sedan lämnade huset.... det var sista gången hon såg henne.
Varför tänker vi inte efter? Vi orsakar andra smärta.
Don't drink and drive!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar