När jag gick hos dagmamma och första året på lågstadiet hade jag ett läppcerat som luktade godis. Det var mitt favoritläppcerat.
Och en av de godaste glassar jag visste var den som var formad som en banan, smakade banan och hade ett överdrag av choklad. Igår kände jag smaken av den glassen i munnen. Jag kan inte framkalla smaken på beställning, vissa dagar, stunder, timmar, minuter eller en sekund så flyger den över mig och jag känner smaken i munnen och längtar tillbaka till barndomens lyckliga år. För alltid när man pratar om barndomen är man ju lycklig. Sägs det. Och jag var lycklig som liten.
Och denna text har ingen poäng som jag kommer fram till här i slutet och där det visar sig att denna texten var djup och att alla får en aha-upplevelse. Nej, inget alls i den stilen. Det var bara två tankar som slog mig. En doft och en smak som jag förknippar med barndomens tidiga år. För bananglassen var innan en av de sorgligaste sakerna i mitt liv hände. Och jag har den på kort. Jag har fångat en tiondels sekund av mitt liv på ett kort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar