Att fatta beslut. Det är inte helt enkelt. Särskilt inte som man oftast vill fatta rätt beslut. Fast hur vet man ens om man har fattat rätt beslut? Kan man någonsin få reda på att man fattat det rätta beslutet? Ibland fattar man beslut och man upptäcker att det inte blev så bra, men ingenting säger ju att det blivit bättre ifall man fattat ett annat beslut. Det är bara det att man gillar att tänka så, att man fattade fel beslut och att ifall man gjort saker och ting annorlunda (det vill säga, tagit ett annat beslut), så hade allting blivit bra. Så enkelt är det väl knappast!
En del beslut man fattar är inte livsavgörande, men de är svåra att fatta ändå. Igår stod jag nere på ICA vid maten för glutenintoleranta. Jag skulle köpa pasta eftersom jag tänkte äta det idag. Det fanns två olika märken och flera olika sorter under varje märke. Makaroner, fusili eller penne. Jag uteslöt makaroner rätt fort. Sen återstod fusili eller penne. Det är egentligen ett skrattretande beslut, pasta som pasta. Men jag stod där en stund och i den stunden önskade jag att jag skulle få en uppenbarelse och att någon skulle tala om för mig (någon med suddiga konturer och som lyste inifrån och ut) att jag skulle välja exempelvis penne. Så att jag själv skulle slippa fatta beslutet. Det är alltid den som fattar ett beslut som får skit för det.
Till slut valde jag fusili, för att skruvade makaroner ser godare ut än avlånga. Men detta tycker jag bara ännu mer visar problemet med beslut. Jag är rätt dålig på att fatta beslut och om jag knappt kan besluta vilken pastasort jag ska köpa så är det väl rätt förståeligt att jag inte är bra på att fatta beslut. Speciellt inte när det gäller viktigare saker. Som till exempel vad jag ska göra, när jag ska göra det, älska eller inte älska. Egentligen är jag nog en väldigt obeslutsam person, jag försöker ofta få andra att fatta besluten så att jag bara kan glida med. Kanske det är därför som jag inte vill gifta mig. För hur ska jag, som knappt kan bestämma pastasort, bestämma att jag vill leva med endast en person resten av mitt liv och att älska den personen i nöd och lust? Är det inte att begära för mycket av en person som inte gillar att fatta beslut?
Hur ska man göra för att slippa fatta beslut? Detta är något jag får klura vidare på. Det värsta med detta är nästan att folk som inte kan fatta beslut är rätt jobbiga i längden. Så vida man inte är en översittartyp som gillar att köra över andra. Jag får nog börja umgås med sådana =)
Nu ska jag äta upp min skruvade pasta och sedan ska jag göra i ordning det sista inför jobbet. Jag ska jobba tre timmar idag och vädret utanför är härligt och det är varmt och skönt. Jag tänker gå till jobbet i shorts och hoppas på att få lite mer färg på mina vinterbleka ben. Och texten ovanför är bara en onödigt lång text vars mening är att det ska framgå att jag ogillar att fatta beslut. Vilket kunde ha sammanfattats i en mening som den här innan. Men vad hade varit det roliga med det?
Glöm inte solskyddsfaktorn när ni solar =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar