Innan jag spydde var det en grej som inte förekom i mitt liv. Jag tänkte väldigt sällan på spyor och att kräkas. Men sen ungefär en månad tillbaka, då jag var sjuk, har detta blivit en större grej. Jag är inte rädd för att spy längre, eller, jag var inte rädd innan heller. För att spy fanns inte i min värld, åtminstone inte att jag själv skulle spy.
Men nu tänker jag mer på det här med att spy och jag drömmer till och med om att jag spyr och häromdan så var det någon som hade spytt i rummet utanför våra skåp i skolan. Det känns som att det här med att spy börjar bli allt mer aktuellt i min värld.
Förhoppningsvis tar den här perioden slut snart. Jag orkar inte tänka mera på spyor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar