Fyrkantig vardag

Vad jobbigt det är när folk tror sig veta vad som är bäst för en själv. Fast i det här fallet är det tvärtom, i det här fallet är det jag som tror mig veta vad som är bäst för en annan person. Och det är möjligt att jag blandar in egna känslor i det hela, men jag är väl blind av minnen. Alltid något att skylla på. Strävar tillbaka efter något som känns bekant, kanske söker en fyrkantig vardag. Men man vet vad man får då och det kan vara ganska bekvämt.
Det är lätt att döma ut folk. Men andra chanser förtjänar väl de flesta, eller? Det är svårt att bedöma alla situationer, lätt att färgas av vad man vill tycka. Men ser vi sanningen? Finns det någon sanning att se? Och hur vet man vem som ser sanningen?