Personen i fråga är, under tiden vi umgicks då, en av dem som utan tvekan har behandlat mig bäst under livet. Som verkligen trodde på mig och tyckte att jag var underbar. Förmodligen blev jag mycket bättre behandlad än vad man rimligen kan kräva. Jag vet att personen ibland blev less på mig, för att jag var så velig. Men ändå, den fanns kvar där igenom hela min virrperiod. Och om jag inte varit så dum i huvudet, korkad och ytlig så hade jag nog inte mått så dåligt över det i efterhand.
Som sagt, livet är allt bra konstigt. Och jag är lika konstig.
Förlåt.
Jag vill ha sommar. Tiden som kommer väcker känslor. Jag saknar den där tiden då man åkte moppe. Jag minns en sommardag, för länge sen. Men det var efter att vi flyttat. Jag och tre till åkte moppe ner till sjön och badade. Sommarkänsla ut i fingerspetsarna. Jag badade inte, jag var bara gott, men tveksamt sällskap. Jag minns en annan dag när den här personen och jag och min familj åkte ner till sjön, solade och kastade macka.
Men allra bäst minns jag alla Flämslättdagarna, moppen dit, steka i solen, svalka sig i sjön och moppe hem. Jag vill ha sommar nu! Jag vill bada och sola på dagarna och sitta ute och grilla på kvällarna!!!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar