"Fina stövlar"

Jag och S var på väg hem ifrån Ica, när vi gått över vägen hamnade vi precis framför tre killar, de var väl runt 20-22 år gamla, skulle vi tro. De går väldigt, väldigt nära och helt plötsligt börjar den ena busvissla. Min första tanke var "ignorera!" "vänd dig inte om". Det gjorde jag inte heller till en början. Sedan säger han hej och S vänder sig om och säger hej. Då vänder jag mig om och säger något i stil med att det är en usel raggningsteknik att busvissla när tjejerna går precis framför. Får till svar "vad ska man göra då när två snygga tjejer går framför?". Jag kommer inte ihåg vad jag svara och sedan sa han att jag hade fina stövlar, då kom han upp på plus. Jag älskar mina stövlar!

Just like heaven

Såg förövrigt en bra film igår, en väldigt bra till och med. Just like heaven! Den rekommenderar jag verkligen folk att titta på =) Suverän!

The thing is

Grejen är att jag är inte ens kär i dig, jag gillar dig inte på det sättet. Jag är bara besatt av tanken på dig. Och lite irriterad, för att det inte finns någon vettig förklaring.
Varje tecken på liv ifrån dig gör jag mig irriterad. Hur kan man snöa in sig så på någon man ändå inte gillar? Är det för att tankarna är vana att styra sig ditåt, alldeles självmant?
Jag tänker inte vara den bruden som snabbt hittar någon annan för att få något annat att tänka på. Mina tankar säger mig ingenting, förutom att jag är trött på dig och egentligen bara vill ha någon sorts skruvad hämnd för att du skötte allting så dåligt.

Jag är inte den typen som letar efter någon att ha där, jag klarar mig alldeles utmärkt med endast mig själv. Jag har så mycket omkring mig ändå, saker som fyller min tillvaro nästan mer än vad jag har tid med. Jag tänker nästan ständigt på allt jag måste göra, jag är sällan där jag verkligen är. I tankarna är jag oftast någon annanstans. Idag är de i Mariestad, där vi ska sätta upp affischer.