Odiskutabla sanningar

Jag har bytt klänning till skolavslutningen. Jag tyckte inte att den modellen passade mig så bra. Som tur är har vi lite olika mönster här hemma att välja på. Och min mamma är en ängel! =)
Jag lyssnar på Michael Bolton och tycker att hans ord säger så mycket. Och jag vet att jag upplevde några ögonblick av medvetenhet förut. För jag lyssnade till vinden, jag upplevde utan att tänka.

Odiskutabla sanningar:

• De godaste påläggen är Onsalakorv eller simpla gurkskivor, ganska tunna.
• Violpistoler och choklad är livsviktigt
• Karin Boye är ett geni
• Gult är den finaste färgen som finns
• Spanska är det bästa språket
• Spanien är det härligaste landet
• Kramar är väldigt mysiga
• Saft är godast när den är hemmagjord
• Parfym gör folk glada
• Musik är näring för själen

Nu har jag återigen bytt mönster och nu ska jag snart käka.

Pollen

Jag skickade iväg ett mejl. Inte för att jag hoppas på något särskilt. Det är mer bara en kul grej. Men håller tummarna, det gör jag ändå!

Jag mår illa. Antagligen för mycket sol och pollen. Jag hade hoppats på grillat kött ikväll, men det ser mörkt ut. Jag har i princip bara käkat frukost idag. Men i sån här hetta är man inte direkt sugen på mat. Jag har jobbat hemma. Det är väldigt skönt. Jag har dessutom solat en del, men jag blir aldrig brun häruppe. Jag har ungefär femtio sidor kvar i min bok och jag har en känsla av att jag saknar någon. Lite arg är jag på mig själv för att jag inte kan hålla löften till mig själv. Jag vet inte om jag återupprepat ett gammalt misstag eller om detta är gången då allt löser sig. Jag ska försöka att inte överanalysera allting utan låta ödet visa hur saken ska bli. Jag funderar på att ge mig ut på en cykeltur. Men lungorna känns trötta efter alla pollenkorn. Jag ska nog ut och gå. Fast det värsta med ensamma promenader är att då passar tankarna på att attackera. Jag hade velat träffa M idag. Det är precis vad jag hade behövt. Men jag fick i alla fall ett samtal med K tidigare idag. Åh vad jag önskar att hon vore här!
På fredag åker vi till Göteborg, jag är inte lika taggad längre. Men jag ska förhoppningsvis träffa A.

Inte tappa humöret nu =) Inte låta egot styra dagen.

Varje dag är ett underverk

Det är svårt att säga hejdå till någon som följt med ett tag. Men ibland är det bäst så. Och jag är en idiot för jag kan inte förklara, inte säga några bra saker. Bara vara tyst. Fånigt tyst. Annars är jag en pratkvarn som bara maler på, skit samma om någon egentligen lyssnar. I en sån situation lyser mina ord med sin frånvaro. Det finns liksom känslor man inte kan sätta ord på. Det är så pointless att ens försöka.

Jag tittade på Dagboken inatt. Usch, den ger mig rysningar och berör in i själen. Antagligen för att en person i filmen påminner svagt om någon jag känner.

Det är solsken ute. Jag klev upp tidigt och har sovit cirka sex timmar inatt. Men jag är inte trött, inte ett dugg. Nu ska jag gå och ställa mig i duschen, eventuellt städa lite efter det. Redo att möta dagens äventyr. Varje dag är ett underverk, behandla dagen så också. Varje dag är en dag för mirakel. Ibland ser man det tydligt, ibland måste man leta lite efter miraklen.